Sedan urminnes tider har människor använt sig av konstnärliga uttryck för att läka kropp och själ.
Min grundtanke är att skapande verksamhet i sig är en väg till bättre hälsa. Människan kan i det hängivna, lekfulla skapandet ge uttryck för sig själv, lära känna sig själv och ge sig själv själslig påfyllning. Skapandet blir en källa ur vilken vi kan hämta kraft och energi och genom att skapa växer hoppet om och tilliten till det friska inom oss. Bildterapi kan vara en form av friskvård och en väg till ökad självkännedom.
”Fantasi är viktigare än kunskap” Albert Einstein
Konsten i alla dess former tillfredsställer djupa behov genom sin gestaltning av tankar, känslor och mänskliga erfarenheter.
Bilden ger form åt verkligheten, den komponerar något från fragmenterade element och strukturerar upplevelser.
Underliggande rädslor och oro som ger känsla av smärta kan lindras om den får bearbetas och komma upp i dagen. Genom bildskapande kan man undersöka, skapa förståelse för, experimentera och leka. Det blir möjligt att här uttrycka och assimilera de erfarenheter man går igenom så att det blir överskådligt. I det överskådliga kan det farliga och skrämmande kontrolleras.
”Genom bildterapi ges människan en möjlighet att säga det osägbara.” Pratt & Wood 1998
Människan synliggör, blir synliggjort och bekräftat genom det skapade. Viktig är den lust och glädje som själva skapandet i sig och det konstnärliga materialet ger. Konst och ord kan tillsammans bilda en bro till gemenskap och egen individuell utveckling. Relevant kunskap ger säkerhet. Bilden som uttrycksmedel är symbolisk, mångtydig och komplex. Den speglar vårt medvetna jag och vår inre omedvetna värld. Bilden når undermedvetet material vilket då kan bearbetas genom bildskapandet utan att det då blir hotfullt och oroande. Ibland räcker inte orden till. Det kan vara svårt att verbalt beskriva känslor som ångest, sorg och ilska. Det är då viktigt att genom andra kommunikationssätt få uttrycka och bearbeta dessa känslor. Risken finns att känslorna annars sätter sig i kroppen. Någon har sagt att kroppen aldrig ljuger och genom att använda ett icke-verbalt uttryck får kroppen möjlighet till ett direkt uttryck.
”Det omedvetna görs medvetet och det osynliga blir synligt.” Elisabeth Kubler-Ross 1998
Mötet med det skapade engagerar, absorberar och fängslar den som skapar. Skapandeprocesser engagerar hela kroppen och stimulerar såväl tanke och känsla som fantasi och handling. Aktiviteter som engagerar människan ger känsla av ”flow”, människans innersta får komma till ”tals” direkt och ocensurerat vilket ger känsla av välbefinnande. Genom det terapeutiska samtalet reflekterar man gemensamt över bilden och bildens innehåll. Bildterapeutens första uppgift är att hjälpa klienten att komma förbi prestationsångest och censur, att skapa en bärande relation och ett ”hållande” rum där spontant bildskapande är möjligt. Vidare hjälper bildterapeuten klienten att ”läsa” sin bild, ta emot och förstå bildens budskap genom dialogen. Det reflekterande samtalet mellan klient och bildterapeut skapar förutsättning för att en förändring av patientens upplevelse av sig själv i relation till sin omgivning ska kunna ske.
|
